Fakta silke

Silkestråden spinns av flera olika djur och insekter; spindlar, musslor och olika typer av fjärilslarver. Vid produktion av silke, som kommersiellt råmaterial för silkes- och sidenprodukter, har kineser använt ”silkesmasken” Bombyx mori i flera tusen år.

 

Silke produceras i större omfattning i Kina, Japan, Thailand och i mindre skala i Brasilien. I Indien har man tidvis producerat silke från spindlar. Under 1700- och 1800-talen gjordes försök att också producera silke i Sverige. Resultaten var emellertid urusla. Väldigt lite silke producerades, till följd av klimatet och sjukdomar hos fjärilslarverna.

 

Bombyx mori är den förhärskande silkesproducenten, egentligen en fjärilslarv, (caterpilar på engelska). Den spinner med två vårtor i ansiktet och silket används till att skapa den kokong som den ska utvecklas vidare i, till en fjäril. Fjärilslarven roterar sakta under några dagar medan den spinner – upp till 4 (fyra!) kilometer silkestråd. De innersta och yttersta lagren är emellertid oanvändbara för andra än larven själv.

 

Silkestråden är egentligen två trådar av proteinet fibroin och dessutom omgivet av ett annat protein, det klistriga sericinet, som omsuter och håller dem samman. När man ska använda silket kommersiellt vill man ha en jämn, hög kvalitet och därför utfodrar man sillkeslarverna med mullbärslöv. De måste vara obesprutade; annars dör masken. (Det finns mullbärsträd på sina håll i Sverige också, bl a på Södermalm i Stockholm, både i Tanto och på Björngårsskolans skolgård)

 

När fjärrilslarven - som är en insekt - har arbetat färdigt, läggs hela kokongen i kokande vatten så att larven dör. Det klibbiga sericinet löses upp samtidigt som det yttre lagret fibroin borstas bort för hand. Sedan kan cirka femhundra till tusen meter utmärkt silke hasplas ut ur kokongen, som då är nästa helt upplöst. Nu är fibroinet mer hanterbart och om man ska göra garn till siden tvinnas sex till åtta trådar samman till en grövre tråd. Annars drar man ut silket i tunna flor till täcken och kuddar. Silket har nu fantastiska egenskaper, starkare än kevlar trots lägre vikt, bra på att både snabbt absorbera och avge fukt, oöverträffat som värmereglerare.

 

På vissa håll i Asien äts silkesmasken upp, annars kan den gå tillbaka som näring för mullbärsträd. Det klibbiga sericinet utvinns ur vattnet och används som föryngringsmedel i hudkrämer. Det skyddar huden mot uv-ljus och bistår med föryngring av hudceller.

 

Skulle man i stället använda vildsilke, s k Tussah-silke, kan man inte koka av sericinet. Trådarna blir grövre och ojämna. När man inte har kontroll på vad den vilda silkesmasken äter kommer silket att variera också i färg. Eftersom vildsilke inte har en jämn kontaktförmåga och trådarna är kortare; blandar mindre nogräknade producenter silket med syntetmaterial och rutstickar täcket för att materialet inte ska klumpa och flytta på sig.

 

Undvik alltså rutstickade silkestäcken. De har med stor sannolikhet sådant innehåll. Du kan också stöta på s k quiltade täcken. De är broderade med blommor och liknande, av rent estetiska skäl. Men det är en helt annan sak.

 

SENG SHUIs alla silkesprodukter består alltid till 100 % av mullbärssilke.

 

Ett silkestäcke av hög kvalitet består av flera hundra lager silkesflor. De många lagren silke i täcket ger god luftväxling. Silket reglerar värmen förträffligt och har en unik förmåga att transportera bort fukt. Det ger ett lagom varmt, torrt och hälsosamt klimat i din säng.

 

SENG SHUIs silkestäcken har den högsta kvalitet som går att få.